litenpil

Det är röd dag idag, och även en riktigt regnig dag. Regn för alla tårar som vi fällt men röd för all kärlek och värme som legat i luften. Idag begravdes farmor och jag saknar henne så mycket. Jag önskar att hon fortfarande var här med oss men tiden kommer för alla att lämna det här stället och jag är glad att jag fått så mycket tid med henne. Jag spelade för henne och det var nog en av de tyngsta sakerna jag kommer att göra i mitt liv, mitt hjärta har aldrig gjort så ont, men jag vet att hon lyssnade. Hon stod säkert i köket och hjälpte alla damer med att göra iordning smörgåstårtorna till minnesstunden efteråt (jag åt två bitar för dig farmor, och jag som trodde att jag inte ens gillade smörgåstårta. En kopp kaffe slank också ner). Det har varit en tung dag men att få ett fint avslut med så otroligt många nära och kära runt mig, jag kunde inte tänka mig ett bättre sätt att säga hejdå.

En begravning är en speciell tillställning. Ledsam, tung och förjävligt jobbig men också fin, ljus och lättande. Jag har fått höra massvis emd historier om farmor från hennes vänner uppe från Missenträsk, hur hon var bäst på att prata bondska och hur hon alltid tvingade i folk mat, endast av välvilja såklart. Jag har även träffat människor jag inte träffat på många år eller någonsin. Tremeningar man sprungit runt med på åkrar i blöja och gamla farbröder som trodde att jag var pappas fru. Att få se mina små kusiner springa runt och säga 'TJOHO nu får vi gå ut!' för att prästen innan sagt att man går ut efter klockringningen lättade upp stämningen med flera ton.

Det absolut bästa med hela dagen har varit alla människor som kom för att fira minnet av farmor. Att få se hur många som bryr sig om henne och även om hennes närmsta familj, vi, värmde så mycket. Hon är den bästa farmor jag någonsin skulle kunnat få och jag tänker återigen säga att jag är så glad över alla dagar jag fått vara med henne.
Farmor, du var kung på datorer och läste min blogg varenda dag. Jag kan fortfarande kolla efter ett mail från dig men en sak är jag säker på. Du sitter vid min sida och läser detta just nu och jag vill bara säga att jag alltid kommer tänka på dig, du kommer alltid ligga mitt i mitt hjärta och jag kommer alltid älska dig.

Jag har velat fram och tillbaka om jag ska skriva det här eller inte. Det är väldigt intimt och personligt men ni läser min blogg för att följa mitt liv, och detta är en av de viktigaste sakerna i mitt liv. Jag kan inte undhålla detta.